Hitta målare
Skriv en ort för att visa närmaste målare
Simon Lind – Färgdräng och företagsledare
”Gör det som du själv vill ha det” är rådet som månadens måleriprofil fick när han startade sin målerikarriär för drygt tjugo år sedan. Numera har han eget företag med anställda som har fullt upp med att måla både kyrkor, slott och ”kojor” på Österlen i Skåne. Inget ”jävla slarv” utan yrkesstolthet är normen som gäller för företaget. Månadens måleriföretag heter Simons Måleri AB i Simrishamn som ägs och drivs av Simon Lind. – Tyvärr hinner jag inte måla så mycket själv längre utan kallar mig numera för ”färgdräng” eller kanske lite finare, projektledare. Det är min uppgift att se till att uppdragen rullar på och vi har nog mellan tio och femton objekt på gång samtidigt. Även om det ibland är långt mellan aktiviteterna på uppdragen så är de i alla fall pågående och man måste ha koll, konstaterar Simon.
Vi träffas på företagets verkstad på Fabriksgatan i Simrishamn
som också rymmer företagets andra ben, glasmästeriet som startades upp för sex år sedan.– Vi kände att glasmästeriet var ett bra komplement till måleriet. I snitt renoverar vi nog 500 fönsterbågar per år. Vi fick en smakstart med glasmästeriet när egendomen Östra Torup skulle renoveras, bara den egendomen bestod av 300 bågar, berättar Simon.
Glasmästeriet sysselsätter två personer varav en är glasmästare. På måleriet jobbar tio personer inklusive Simon.
– Jag har haft turen att hitta bra personal. Ingen är ackordskadad utan de är självgående, ansvarsfulla och har en stor portion yrkesstolthet. De har viljan att göra ett verkligt bra jobb, säger Simon.
Han menar att utan personalen skulle inte firman vara det den är och lyfter speciellt fram sin fru Susanne som sköter all administration och bokföring.
– Utan henne skulle ingenting fungera. Det hade säker blivit konkurs flera gånger om, ler Simon.
Allt är Glenns fel
Simons väg in i måleriet var lite krokig. På gymnasiet gick han en två-årig yrkeslinje med inriktning mot plåt och smide. Efter fullgjord militärtjänst jobbade han drygt ett år som låssmed, några månader på ett skomakeri och några månader med byggnadssmide innan han bad kompisen Glenn Kellersson att prata med sin farbror Kent om att få jobba i hans målerifirma.
– Det fick jag, så man kan säga att allt är Glenns fel, påstår Simon och berättar att han och Glenn varit kompisar sedan mopedåldern.
Simon startade, drygt 20 år gammal, som traditionell lärling hos Kent Andersson i firman Keller & Kent som Kent drev med sin bror, Keller tillika Glenns far.
– Kent var en fantastisk yrkesman och hade ett sätt att lära ut som passade mig perfekt. Han sade bara ”gör det som du själv skulle vilja ha´t” och det funkade för mig och är något som har följt mig som målare och nu som arbetsledare. Det är en bra regel om man vill kunna stå för sina jobb, menar Simon.
På firman Keller & Kent jobbade också Glenn och år 1992 beslutade de båda sig för att starta egen firma tillsammans. Den drev de fram till slutet av 1995 då Kent så sorgligt och alldeles för tidigt avled. Glenn bestämde sig då för att driva Keller & Kent vidare tillsammans med sin far och namnändrade till Keller & Glenn. Simon anställdes och jobbade kvar hos dem till år 1998.
– Då kände jag för att prova vingarna själv och på den vägen är det. Jag hade egentligen inga uppdrag, men jag hade jobbat mycket med en byggmästare som jag visste uppskattade mina jobb och jag hoppades att han skulle höra av sig. Det gjorde han, och han är fortfarande kund hos mig. Som tur är har det kommit några kunder till, ler Simon.
Första året jobbade Simon själv, men sedan anställdes Bengt Sandell och sedan anställdes ytterligare en och ytterligare en och nu är man som sagt tio personer.
– Det känns som en bra nivå och vad jag klarar av att hantera, konstaterar Simon.
På somrarna blir det mycket utomhusjobb för måleriet, framförallt dörr- och fönsterrenoveringar och målning av vindskivor och taknockar, men även fasadmålning.
– Till privatpersoner får vi göra det som är lite besvärligt och tar tid. Många kommer hit på sin semester och vill då inte stå och måla, säger Simon som berättar att han har förtroendet av några personer som bor utomlands att ha nyckel till deras fastigheter för att kunna renovera det som behövs.
– Vi brukar stämma av vad som ska göras inför varje sommarsäsong. Då kan jag komma med förslag på åtgärder och sedan är det upp till mig att planera så att det blir gjort.
Godkänd konservator
Simons Måleri jobbar nästan uteslutande med byggfirmor och privatpersoner och nästan aldrig med kommun och landsting. De vill inte gärna ha generalentreprenader utan trivs bra som underentreprenör.
– Jag undviker generalentreprenader i det längsta. Det är alldeles för mycket byråkrati och pappershantering kring det. Oftast behövs det byggas och snickras innan vi får komma till så då är det naturligt att byggfirman håller i entreprenaden. Vad gäller uppdrag mot kommun och landsting så är vi helt enkelt för dyra och vi är inte intresserade av att tumma på kvalitén vilket vi får göra för att få lönsamhet på jobben, säger Simon och menar att ”vi kan inte säga att vi är billigast, men konkurrenterna har svårt att slå oss kvalitetsmässigt.”
Tack vare företagets höga kvalitet får Simons Måleri ofta uppdrag att renovera kyrkor. Det är alla typer av jobb som att måla golv, bänkar och väggar, men också olika dekorations- och smidesmålningsjobb. Några av Simons målare tycker om den här typen av jobb.
– Det finns inga modetrender att hålla sig till och det finns tid till att göra ett bra jobb, men det är otroligt strikt vad man får göra. Vi får exempelvis inte lov att rengöra hur som helst, det måste konservatorn göra. Jag skulle vilja lära mig mer om deras yrke och kanske gå som lärling hos en proffessionell konservator för att ta det certifikat som krävs för att få göra de av konservatorns uppgifter som påverkar oss, säger Simon som tror att det skulle kunna generera mer jobb mellan november och februari då det ibland är svårt.
Tack vare tomma simrishamnsfastigheter som ska renoveras och långa kyrkorenoveringar har Simon ännu inte behövt säga upp någon under vintern.
– Det skulle kännas tryggt att hitta ytterligare någon ”vinter-grej” att ta till under dessa tunga månader, säger Simon.
Personalen är trogen Simons Måleri och vi ber Simon berätta hur de jobbar tillsammans.
– Nästan alla träffas på verkstaden varje morgon mellan 05.30-06.30 och går igenom vad som ska göras under dagen. Då har vi också chansen att ventilera om det hänt något speciellt dagen innan, önskemål om material eller något annat. Är det något nytt jobb på gång åker jag alltid med ut så att alla förstår vad som ska göras. Vi försöker låta bli att starta två jobb samma dag då det är viktigt att man kommer igång på ett bra sätt, säger Simon.
Friskvård har de försökt få igång, men enligt Simon är det dåligt intresse. Företagshälsovård erbjuds och självklart har alla tillgång till all tänkbar skyddsutrustning.
– Men, det är upp till var och en att den används, menar Simon som nog tycker att användandet kan bli bättre, men tack och lov har ännu ingen olycka skett.
– Bara glasmästaren som skär sig, men det hör till, ler Simon.
Större delen av året har Simons Måleri fullt upp med jobb och på större uppdrag krävs en framförhållning på nära ett halvår om man vill ha hjälp. Enligt Simon sker ingen direkt marknadsföring utan han menar att med ett bra jobb, rätt prislista och att tider sköts på ett bra sätt så kommer man långt.
Oljebaserade färger
Till det fackliga skyddsombudets stora förtret använder målarna på Simons Måleri gärna oljebaserade lackfärger.
– Det är inget jag tvingar dem till. Vi har vattenbaserade alternativ, men mina målare har svårt att acceptera skillnaden i kvalitet. Skyddsombudet tyckte vi skulle lösa det genom att sänka kraven, suckar Simon som för fram ett fenomen värt att fundera över:
– Vad händer med ett rum som luktar starkt av lösningsmedel? Jo, du ventilerar ordentligt. I ett rum där det målats med vattenbaserad färg luktar det inget speciellt, men även dessa färger innehåller cancerogena ämnen och bör rimligtvis lättare tas upp av kroppen då kroppen till 70 procent består av vatten. Ett annat konstigt fenomen är att vattenlöslig färg är vätskedrivande, det är allmänt känt, påstår Simon.
Utomhus och till inomhussnickerier använder Simon till 95 procent Jotun och inomhus är det Alcros färger som gäller. Till kyrkorna används företrädesvis Ottossons linoljefärg. Huvudleverantör av färg till Simons Måleri är Alcro-butiken i Simrishamn och Simon berättar att han skickar alla kunder som vill ha inrednings- och färgtips till Lotta som jobbar där.
– Mitt estetiska sinne är tyvärr inte lika utvecklat som hennes, ler Simon.
Medlemskapet i Måleriföretagarna var en självklarhet för Simon, dessutom är gamle vännen Glenn Kellersson ansvarig för södra regionen.
– Det var ju inte mycket att välja på, skämtar Simon och tillägger att de inte är speciellt aktiva medlemmar, men är glada för möjligheten att gå kurser, delta i träffar samt kunna ta del av medlemsförmåner som till exempel försäkringspaketet via KJC-mäklarna.
Han har gått några kurser i Måleriföretagarnas regi; kalkylering samt ställningsbyggnads- och liftkursen. Mästarbrevskursen är något som lockar, men då måste han avlägga gesällbrev först.
– Tyvärr tog jag mig aldrig tid till det och det verkar aldrig bli någon tid heller. Man måste bara bestämma sig, precis som med konservatorsarbetet, konstaterar Simon.
Till vintern breddar Simons Måleri sitt marknadsområde in i Blekinge då de troligtvis ska starta upp två renoveringar där.
– Vi är lite missgynnade här i Simrishamn. Det finns bara två vädersträck att vända oss till så det är nästan korkat som företagare att verka här. Vi har ju bara halva marknadsområdet mot andra målare, ler Simon.