Från Cayman Islands till Bygglov

Månadens profil är en traditionell målare som gillar att renovera lite äldre kulturbyggnader i Uppsala-trakten. Han tycker det är en utmaning att måla med de annorlunda och lite okonventionella färger som ofta krävs och uppskattar den lugna atmosfären som omger dessa platser. Månadens måleriföretagarprofil heter Mikael Andersson med företaget Mikael Andersson Måleri AB.

Vi träffar Mikael på Uppsala Näs kyrka intill Mälaren och vi förstår vad han menar med en lugn, skön atmosfär. Kyrkan omges av ängar och fält och en bit ner skymtar man Mälaren som glittrar i solskenet. Stressen rinner liksom av en när man kliver ur bilen.
Församlingen har beställt en ny församlingsgård och huvudentreprenör är Uppsalaföretaget, Axel Blomster Bygg AB, en av Mikaels största uppdragsgivare.
Vi är ett litet nätverk av företag som jobbar tillsammans. Både elfirman, rörmokaren och plattsättaren på det här jobbet är företag som jag ofta träffar på olika jobb. På det sättet får man sin sociala dos vilket känns roligt. Som småföretagare kan det ju annars bli rätt ensamt, konstaterar Mikael. 
Den nya församlingsgården har Mikael målat både in- och utvändigt. Ute har han använt Falu rödfärg och linoljefärg. Inne är väggar och tak vitlaserade med en färg där Mikael blandat hartsgrund, emulsionsfärg och färgpigment.
Kyrkan har lite speciella krav när det gäller valet av färg. Det ska gärna kännas lite gammaldags och det ska användas naturprodukter så långt det går, berättar Mikael samtidigt som han stryker ett väggparti med bivax för att få en skyddande yta.
Normalt köper Mikael färg från Alcro och Flügger, men just till jobbet på Uppsala Näs kommer färgen från Färgbygge, en liten färgfabrik i Arlanda Stad som i sin färgtillverkning bara använder naturliga, förnyelsebara råvaror och drivs av två bröder.

Traditionell lärling
Mikael har drivit sin firma i drygt elva år, men från början var det inte målare utan murare han skulle bli, precis som farfar.
Jag började på bygg- och anläggningslinjen på gymnasiet, men när första jullovet kom började jag jobba med pappa i hans målarfirma och sedan blev det ingen mer skola. Han hade då målat i nästan 30 år och drivit eget sedan 1980 så bättre lärare kunde man inte få. Jag hade jobbat med honom på lov och ledigheter sedan jag var 12-13 år så det kändes helt naturligt. Tanken var att jag skulle jobba ett tag och sedan plugga vidare igen, ekonomi tror jag planen var. Jag trivdes, åren gick och jag kände att måleriet passade mig så det blev inga ekonomistudier utan en traditionell lärlingsutbildning, berättar Mikael.
Pappa heter Håkan Andersson och samarbetet far - son har alltid fungerat bra. Självklart har de båda haft sina egna idéer, men efter att ha jobbat tillsammans en tid hade de båda ”slipats” till och blev efter det oerhört tighta och samspelta.
Vi behövde nästan inte prata med varandra utan allt bara flöt på och det gör det fortfarande när vi jobbar ihop vilket sker ganska ofta, säger Mikael.
År 1999, efter att ha jobbat i faderns firma i åtta år, gjorde Mikael ett uppehåll i målerikarriären och åkte till paradisön Cayman Islands tillsammans med sin flickvän, Annika som numera är hans fru. De blev kvar där i nästan ett år.
Vi ville ha äventyr och göra något helt annat ett tag. Jag är wakeboardinstruktör och hade i förväg letat upp Red Sail Sport där jag ville jobba. Efter lite tjat så fick jag köra vattenskidbåt och vattenskoter hos dem. Vi hade det fantastiskt, men efter nästan ett år längtade vi hem, berättar Mikael.
Hemma igen bildade Mikael sin firma, han och Annika köpte hus och efter några år kom första barnet.
Vi blev väl vuxna då, ler Mikael och konstaterar att det var fantastiskt på Cayman Islands och att han säkert hade kunnat måla även där och tjänat stora pengar, men det finns andra värden i livet som väger tyngre, exempelvis vänner, familj och inte minst vår fantastiska luft.

TV-stjärnor
För oss framstår Mikael som en eftertänksam och lugn person, men vi förstår att det är skenet som bedrar när han berättar att han, hans far och Rickard var med i ett av kommande säsongs avsnitt av Bygglov. Han tvekar inte för tuffa utmaningar.
Det var en otroligt rolig, men arbetsam upplevelse och intressant att se hur det går till bakom kulisserna. Det var ett suveränt proffsigt produktionsteam som fick oss att koppla av så att vi på ett smidigt sätt kunde genomföra våra uppgifter. Det var roligt att se att Matte, Wille och Mia är precis lika trevliga och mysiga i verkligheten som i tv-rutan, berättar Mikael.
Programmet spelades in i början av augusti i Mälardalen och gänget anlände en söndag för att mitt på dagen vara med på ett byggmöte.
Sedan dammade det bara till och vi körde på i 10-12 timmar, åkte till hotellet och sov lite för att sedan köra på 10-12 timmar till. Vi åkte därifrån på tisdagsnatten, helt slut alla tre, men otroligt nöjda, minns Mikael.
Programmet kommer sändas som nummer sex i serien, någon gång i januari och Mikael hoppas att deras insats ska synas i rutan. Inför programmet funderar han på att annonsera i några av Uppsalas tidningar.
Jag hade ju skaffat nya arbetskläder med vår logotype och stripat upp bilen så det vill man ju ska synas. Jag är bara orolig för att inte hinna ta hand om eventuellt nya jobb utifall det är några som hör av sig, säger Mikael.

Kontrollbehov
Mikael är lyckligt lottad att inte aktivt behöva söka nya uppdrag utan tack vare samarbeten med två väl inarbetade byggfirmor i Uppsala, Axel Blomster Byggnadsfirma och Magnus Snickare, har han fullt upp att göra.
Det är två seriösa och väl inarbetade byggfirmor här i Uppsala som har otroligt duktiga snickare. Jag känner mig priviligierad att få jobba med dem och de har den typ av uppdrag som jag gärna tar mig an, säger Mikael.
Det är att renovera gamla byggnader där man får använda traditionella och ofta lite gamla måleritekniker som Mikael tycker är roligast och mest utmanande. Sådana byggnader finns det gott om i Uppsala och många har ett stort renoveringsbehov.
Vi står inför en upphandling med Svenska kyrkan som under 2012-2013 ska renovera ett stort antal fastigheter i sina församlingar runtom Uppsala, berättar Mikael.
Mikael brottas just nu med det angenäma problemet att ha väl mycket att göra. Han känner själv att det börjar bli jobbigt att vara med överallt och ha full koll. Han har höga krav på ett bra resultat för att få nöjda kunder. Det får gärna ta lite längre tid bara det blir bra. Det är nog det som kallas yrkesstolthet och det har Mikael lärt sig av sin far.
Jag jobbar mycket med att kunna släppa kontrollen och delegera ansvar. Jag inser att jag inte hinner vara på byggmöten, planeringsmöten och besiktningar samtidigt som jag ska hinna måla. Jag har några personer som jag har förtroende för och kan bolla frågor kring företagande med. Vi kommer från olika branscher med olika problem och möjligheter vilket är både skönt och berikande, säger Mikael.
Även medlemskapet i Sveriges Måleriföretagare har Mikael ”ärvt” av sin far som varit medlem i många år. Mikael berättar att han haft mycket hjälp av organisationen genom åren, först när han startade firman och sen när han anställde Rikard. Han tycker försäkringspaketet är toppen och upplever att dialogen med facket underlättats tack vare medlemskapet. Han deltar inte så mycket i de sociala aktiviteter som anordnas, men han känner att andra saker måste prioriteras just nu.
Pappa brukar hänga med på Ålandsresor och andra saker som anordnas, men jag har små barn som jag vill vara med. Jag är delaktig i deras fotbolls- och hockeyträning,  läxläsning och annat som händer och det måste få ta sin tid, ler Mikael.
Avslutningsvis frågar vi Mikael vad som är bäst med att vara målare?
Friheten, mötet med alla trevliga och roliga människor och stoltheten att utföra ett riktigt bra jobb. Det är spännande att att ha möjligheten att  utveckla sitt företag och ha anställda, men också ansvarsfullt. Just nu känns varje dag som ett äventyr, konstaterar Mikael.